Norrsken över Stockholm

Två gånger har det hänt. Förra gången gick Nichlas ut på balkongen för att hämta en flaska mineralvatten. Johanna! ropade
han. Kom ut! Jag tror det är norrsken. Och nog var det norrsken. Igår kväll skulle jag släcka balkonglampan och när mörkret lade
sig tyckte jag att molnen såg lite knepiga ut. Jag gick ut för att kolla. Över himlen dansade gröna strimmor. Norrsken igen.
Med pepp från Nichlas drogs såväl kamera som stativ upp, för att lyckas fånga detta himlafenomen. När jag hade stått och
fotograferat. Och njutit. En halvtimme. Tog jag snabbt in fotografierna i datorn och skärpte upp dem från det RAW-dassiga
innan jag kontakade aftonbladet. Inte många minuter senare ringde de upp mig för att få höra mer. Sen tog det kanske 40
minuter innan mitt foto och en väldigt fin artikel fanns att se, läsa på nätet. Klicka HÄR för att komma till Aftonbladet.
 
På den översta bilden svängde en bil med sina lyktor över skogen och gav den lite mer djup. Norrsken är så otroligt mäktigt. 
Man kan liksom inte slita blicken från det. Vill inte att det ska ta slut. Det är som ett skådespel. Säkert vardagsmat för de uppe i norr.
Men jag, jag får inte nog av det. 
 
 

Om alla himlar vi möter

 
Vi möts av så många himlar här. På femte våningen. Under oss breder ett naturreservat ut sina armar. Skog möter himmel,
möter moln, möter sol. Sol möter skog. Och såväl Mälarglimt som balkongglas fångar upp alla himlar och speglar dem
oavsett vad. Blicken breder ut sig över något magiskt vackert.
 
Pulsen från Stockholm är 25 minuter bort. Jobbet i den södra delen av stan är 18 minuter bort. Men det är svårt att förstå
när man en söndag tar en promenad i vårsolen och ser segelbåtar som sjösätts, båtmänniskor som putsar och fejar. Eller
bara ligger på däck och solar. Och någon visslar en nätt melodi.
 
Åter på femte våningen och skymningen skapar sitt skådespel. Så som gårdagen och dagen dessförinnan. Ännu en kväll.
 
 

Om att låta en kär vän gå

 
När ens katt och allra äldsta, bästa vän efter 19 år blir sjuk
och måste vandra vidare. Då gör det ont i hjärtat.
Det går inte riktigt att förstå. Jag vill inte förstå.
Jag vill inte att han inte ska finnas mer.
Jag minns när jag var sju och fick honom, glädjen!
Jag minns hur vi följde honom under hans nyfikna,
ängsliga upptäcksfärder på tomten. Alla ögonblick
som han fått mig på bättre humör, anat en sinnesstämning
och bara varit där. Det går inte att glömma hur han väntade
utanför min dörr om mornarna när jag bodde hemma.
Hur han brukade komma gående en bit bort på vägen
och börja springa när han hörde oss ropa på honom.
Hans kärlek till paj och vaniljsås. Det går heller inte att glömma
alla gånger jag låg på golvet med Måns i famnen. Eller hur han
ända in i sina sista veckor glatt lekte med låtsasmöss eller
jagade sin svans.
 
Nu får du leka vidare i våra minnen. Älskade katt, tack för all kärlek,
du är saknad, och kommer alltid vara!
 
17/4-2015
 
 
 
 
 
 
 

24kvadratsglöggen 2014

 
I november satte jag och N vårt livs första glögg. Det resulterade i skratt på Coop, när vi fyllde korgen med ca 2 kg russin och dubbelt så mycket socker. Experimenterande med kaffebönor och kakaopulver. Och så ett december fyllt av etikett-fix i form av skiss, design och ordpussel. Sen får man inte glömma glöggdoften i lägenheten. Resultat av det hela syns ovan. Och vår glögghistoria som även finns på en etikett på flaskans baksida - den följer nedan.
 
 

24kvadratsglöggen kom till en tisdag i november, i det Håstlundsk-Anderssonska köket på Valutavägen. Regnet föll och dropparna på buskens grenar utanför blev fler. Efter skymningen föll mörkret snabbt och svepte in novemberkvällen i sin famn. Genom ett fönster på glänt rörde sig årets första jultoner lätt dansade. Omgivna av allt detta stod vi och rörde i vad som skulle komma att bli årets 24kvadratsglögg.

En glögg att avnjuta i skenet från en fladdrande låga och i det absolut rätta sällskapet.


Djurgårdsfärja, promenad & enorma bullar

En söndag, eller vilken dag som helst, passar det att möta upp vänner och strosa runt.
Vi började med att ta Djurgårdsfärjan över till Gröna lund, där vi sen styrde stegen åt
höger och sen åt vänster och mot Rosendahls trädgårdar. Mitt mål var att landa framför
brasan på flickorna Helin och Voltaires café. Det hade alla andra Stockholmare också
tänkt. Istället styrde vi stegen mot spårvagnen som tog oss till Nybroplan för att sen
promenera in på Östermalms gator och hitta Café Saturnus. Cafét med de e-n-o-r-m-a
bullarna. Och där satt vi med bullen som en härlig degklump i magen. Bra söndag!

Svartvitt från senaste månadens instagram

 
 Följ mig på instagram
 

Han som är den

 
Egentligen behöver jag inte säga så mycket mer än att det här är den mest fantastiska person jag vet. Och det är min syster har tagit bilden på oss två tillsammans.
 
 
 

På piren i Jönköping

 
Då har man upplevt lite av Jönköpings gator och stämningar. Anar känslan som ligger över piren en varm sommardag, och ser fram emot att ta ett glas rosé på en utav alla uteserveringar. Men i helgen var det fortfarande kängor och varm halsduk som gällde, och snyggskor för min bättre hälft. 

Bland kaffebönor och bergslagssten

Min tanke var att skapa smycken av de vackra blåa stenarna som jag samlade längs vägen vid ett tillfälle då jag var hemma i bergslagsskogarna. Men stenarna skulle slipas, och jag behövde borra ett hål...så tillfället för skapandet har inte kommit ännu, och N blev väl trött på att ha stenar liggande mitt på bordet. Han lade dem i blomkrukan istället, och det måste jag säga, att det blev väldigt charmigt och känslan jag fick av det blev att jag kände mig hemma. En dos av barndomsminnen samlat i en blomkruka, det är fint. 
 
 
 
Gällande kaffet. Specialkaffet. Så är jag inte som de flesta andra. Jag slår inte på kaffebryggaren det första jag gör när jag vaknar och dricker en kopp beskt och mörkrostat löfbergs lila eller Gevalia. Jag ställer upp mitt röda porslinsfilter på en väl vald kopp, blöter pappersfiltret för att få bort små partiklar som ger dålig smak till kaffet. Sedan maler jag kaffebönorna, häller upp en "portion" kaffe i mitt filter, och häller vatten i cirkelformade rörelser över mitt kaffe. Jag handbrygger mitt kaffe, och njuter av alla smaker som träder fram i kaffet som är rostat med kärlek. Alla har sin form av nördighet. Jag antar att min "kaffemani" är det som många upplever som konstigt och tokigt med mig. 
 
 
 
 

Frukost för en


Tänk att det kan vara så fantastiskt gott och mättande med mixad banan och hallon till frukost. Och så gott med en fin kopp specialkaffe vid sidan av. Detta kaffe är från plantaget Welena & Tesfaye i Etiopien, rostat utav Johan & Nyström i Stockholm. 

Ett foto om dagen

Jag ska under ca två veckor ta minst ett foto om dagen. Allt för att lufta kameran, men även för att få lite mer liv i denna blogg. 
 
 
Dag 1.
En liten inblick i vårat kök här hemma. Snygga skärbrädor från IKEA räddar mindre vackra köksbänkar. Och Clipper-te med smak av apelsin & kokos är bland det godaste jag vet. Trots att jag inte direkt är förtjust i kokos! 
 

RSS 2.0