Om att söka energikick och jobb när annat tar paus

När jobbet tar en paus - för så är det i den produktionen jag jobbar för. Där är kontoret tyst under en månad på sommaren. Det är ett läge som liksom står still mellan två säsonger. Då är vi lediga. Har semester. Eller vi som är anställda i projektform är arbetslösa. En månad. Perfekt på sitt sätt men också lite tufft ekonomiskt. Jag har tänkt ha tre veckor helt ledigt, tre veckor semester för att bara existera. Njuta. Och en vecka vill jag jobba. Denna vecka åker jag gärna land och rike runt med kameraväskan med mig. Jag vill fotografera Dig. Jag vill fotografera din familj, dina barn. Föreviga en stund för att du inte ska glömma. Jag vill fotografera ditt djur. Dig och din stora kärlek. Ditt bröllop. Jag vill fotografera. Och jag vill ha kul. Kombinationen ger en sån jäkla energikick och ett härligt resultat.
 
 
Ni är inte många som läser det här, men ni är några. Och jag blir hemskt glad om ni vill sprida mitt namn och min mailadress till personer ni anar, kan vilja boka en fotograf för något. Eller som ni tycker borde boka en fotograf.
 
 
foto@johannakandersson.se
 
 
 
 
Tack!
 

Om att låta en kär vän gå

 
När ens katt och allra äldsta, bästa vän efter 19 år blir sjuk
och måste vandra vidare. Då gör det ont i hjärtat.
Det går inte riktigt att förstå. Jag vill inte förstå.
Jag vill inte att han inte ska finnas mer.
Jag minns när jag var sju och fick honom, glädjen!
Jag minns hur vi följde honom under hans nyfikna,
ängsliga upptäcksfärder på tomten. Alla ögonblick
som han fått mig på bättre humör, anat en sinnesstämning
och bara varit där. Det går inte att glömma hur han väntade
utanför min dörr om mornarna när jag bodde hemma.
Hur han brukade komma gående en bit bort på vägen
och börja springa när han hörde oss ropa på honom.
Hans kärlek till paj och vaniljsås. Det går heller inte att glömma
alla gånger jag låg på golvet med Måns i famnen. Eller hur han
ända in i sina sista veckor glatt lekte med låtsasmöss eller
jagade sin svans.
 
Nu får du leka vidare i våra minnen. Älskade katt, tack för all kärlek,
du är saknad, och kommer alltid vara!
 
17/4-2015
 
 
 
 
 
 
 

Paris ur ett instagramperspektiv.

 
Instagram. Det enkla och smidiga när tiden inte räcker till. I sinom tid kommer ett inlägg med äkta Parisfoton. Men i bilderna ovan ryms trots allt mycket. Årets första promenad utan jacka och en tur upp i Eiffeltornet. Nichlas som fascinerades av konstruktionen och som kämpade för att fånga både mig - och hela tornet på en och samma bild. Paraplyerna på Place du Tertre, minnet över hur vi med ett paraply över huvudet sprang förbi Moulin Rouge och tillslut hittade goda crepes på en restaurang. Och så Pére Lachaise där allt det mäktiga och pampiga tog över och ett par tårar faktiskt fälldes. Där det äkta Paris med begravningssällskap mötte turisterna med kameror runt halsen. Mäktigt. Vackert. Sorgligt.

Paris i helhet?
Jag älskar Paris.

En av Paris väggar

 
Som det kan se ut i Paris.
 

RSS 2.0