Igår mötte jag upp Elin för andra gången någonsin. Vi köpte fika från Vurmas, när det var uppdrucket strosade vi vidare mot Vitabergsparken som var vackert prydd av magiskt brandlika färger. Vi båda hade kamerorna i högsta hugg de timmar vi träffades - och tiden liksom sprang ifrån oss. Elin är en sådan person där vänskapen känns helt naturlig från början - jag hoppas hon är här för att stanna.